De små stegens tyrrani, är redan här
Saturday, November 7th, 2009Det är viktigt att vi står på oss och inte släpper taget, om vår mänskliga fri- och rättigheter. På Cuba vet de vad det är fråga om, men få uppmärksammar det här hemma.
Den internationellt erkände Kubanske bloggaren Yoani Sanchez, blir ofta utsatt för trakasserier från statsmakten.
Men hur var det nu? Det var inte särskilt länge sedan, det fanns ett EU förslag på en bloggcensurlag.
Det var Marianne Mikko (mep) som lagt det förslaget, ett förslag som i praktiken hade inneburit censur inom EU.
Alliansen utvidgar censuren snarare än minskar den, det var filmcensuren för vuxna som skulle tas bort. Hur rimmar det med popularitetsstatistiken i [DN]?
54 procent, har stort förtroende för statsminister Reinfeldt.
Det är tydligt att det inte går fram vilka skador Alliansen har åstadkommit och åstadkommer, på den svenska demokratin.
Om den trend som Alliansen skapat får fortgå, lär det inte dröja länge innan bloggare befinner sig i samma knipa.
Bloggare kommer att förföljas, utsättas för trakasserier och bli arresterade som Fatma Riahi i Tunisien.
“A Tunisian blogger and drama teacher, Fatma Riahi, known online as Arabicca, has been arrested by the country’s police”
Verktygen finns redanpå plats, tro bara inget annat. FRA-lagen, INDECT för att nämna två av de värsta.
Registrering av all kommunikation och spårning. Kopplad till köpvanor, politiska åsikter, yrkes/privatrellationer och resevanor.
Det går dessutom bra att sälja sådan information till främande makt, som exempelvis Iran. Där vet vi redan hur teknik och lagar, har använts i ett repressivt syfte.
Sumariska avrättningar av oliktänkande och av de, vilka vill se en demokratisk utveckling i landet.
Tyvär ser det ut att bli detsamma här i Sverige och inom Europa, trots att det ser ut som om Telekompaketet landat rätt.
Ingen ska bli avstängd från internet, utan en föregående domstolsförhandling. Men bara vetskapen om att vara konstant övervakad, kommer att sätta sina spår.
Fick häromdagen hör från min egen storasyster, att hon inte kunde ‘adda’ mig på Facebook och Twitter.
Anledningen var att jag “håller på med något politiskt”. Något politiskt skulle altså vara mitt arbete som vice ordförande, i Nätverket Svart Måndag.
Har det redan gått så pass långt i det svenska sammhället, att den bredare allmenheten är rädda för bekanskaper och närstående?
Rädda för oss vilka vågar ta upp kampen, kampen för våra medborgares fri- och rättigheter?
Det synes mig än viktigare nu, att inte ge efter för påtryckningar. Annars dröjer det inte länge förrens vi är i samma knipa, som i Tunisien och på Kuba. I Kina har BWO, delvis blivit sencurerade.
Har det väl gått så pass långt är inte steget långt, till en situation som den i Iran.
Det är en utveckling som vi inte vill se, men “de små stegens tyrrani” har redan startat sin march.
Det börjar i det lilla med små kommentarer, som den från min syster. Vad kan nästa steg bli? Ett avståndstagande? Ett påpekande från min arbetsgivare?
Bloggar om:
Censur, FRA, INDECT, Marianne Mikko, Telekompaketet, Yttrandefrihet, Filmcensur.
