Archive for June, 2010
Friday, June 25th, 2010
Europeiska unionen och den Europeiska politiska kulturen, är inget annat än en förlängning av en global företagarförening. Medborgare och mänskliga rättigheter, kommer rätt långt ned på listan. Nu senast är det datalagringsdirektivet som ska göras en värre med en lagring av de privata sökbegrepp vi använder oss av på Google. SWIFT-avtalet ska införas där våra bank och personuppgifter ska överföras i bulk till ett förspaningsregister i USA, skyldig som oskyldig. Det går egentligen stick i stäv med vad Europa egentligen borde handla om, de egna medborgarna inom Europa och våra mänskliga fri- och rättigheter. Inte den paranoida politik som förs, där alla betraktas som potentiella terrorister och kriminella. Innan det ens finns bevis eller misstanke därom. Terrorism och global kriminalitet löser de inte genom massiva brott, mot de egna grundlagarna. Det kommer enbart på längre sikt att verka störande och förstörande på den demokratiska processen, den process vilket Europa egentligen borde vara ledande och drivande för. Det var en av anledningar til att EU bildades och ett av fundamenten, för att säkerställa fred och frihet inom Europa. Mer utvidgat även i rellation till andra länder, för att sprida en världsfred. Vid bildandet var andra världskriget färskt i minnet, med alla miljontals slaktade och präglat av de mest groteska utrensningar av oliktänkande och av minoriteter i sammhället.
Det är Italienaren Tiziano Motti som ligger bakom den nya utökningen, med lagringen av våra sökbegrepp på Google.Vad som riskerar att åstadkommas med sådana massiva lagringar av oskyldigas personuppgifter, ett utbyte av dessa med andra nationer. Det leder enbar till en ny totalitär regim, en typ av regim som EU skulle förhindra uppkomsten av. På längre sikt när vi inte kommer att se effekterna omgående, det kommer mer smygande med åren. Ytterligare repressiva lagar smygs in och införs, när grunden väl är lagd för att öppna upp för dessa. Det vet vi sedan tidigare när det är på det viset det fungerar, det var på det viset FRA-lagen försökte smygas igenom 2008. Grunden lades där av den nuvarande oppositionen, den nuvarande regeringen fann det gott och drog igenom i riksdagen. Det var även den föregående regeringen med Thomas Bodström (S) i spetsen, som låg bakom datalagringsdirektivet. Det är vad vi behöver komma ihåg.
Vår egen lekstuga här hemma är inte mycket bättre den. Började i det föregående stycket, med FRA-lagen och Datalagringsdirektivet. Det blir än mer uppenbart nu i upptakten till det kommande valet, en valupptakt som bedrivs med kraftigt färgade glasögon och historierevisionism. De riktiga frågorna lyser däremot kraftigt med sin frånvaro, när partierna själva vill framstå som änglar. Patetiskt och inget annat är vad det är, när det lyser igenom trotts alla politiska filter och floskler. Ett av det mest markanta just nu är historien om Lundin Oil och utrikesminister Carl Bildts eventuella medverkan och skuld till folkrättsbrott och massmord. Här vill oppisitonen föregå åklagarens utredning, åklagaren är enbart i början på utredningen för att samla ihop materialet till en förundersökning. Ett synnerligen allvarligt steg för att vinna valet, där det i dagsläget finns mycket litet att veta. Förutom vad som inträffade på marken i Sudan. Det var utrensningar, massmord och folkrättsbrott från den Sudanesiska regeringen, men det står oklart över Lundin Oil och Carl Bildts medverkan och vetskap. Det på samma sätt som det av Gränges AB svenskfinnansierade LAMCO, bedrev verksamhet i Liberia, eller krigsmateriel till Indien och Nigeria (Haubits 77, Boforsaffären, Carl-Fredrik Algernon). Vad de däremot håller tyst om i debatten och inte tar en aktiv ställning till. Det är hur Sverige för första gången (förutom i: Biafra, Kongokrisen) på 200 år, är med i ett krig och aktivt deltar med krigsinsatser. Där svenska soldater är ute på slagfälten, ute på stridspatruller i Afghanistans byar och på bergsmassiv. Det är ett krig som den sittande regeringen inte inledde, det gjorde den föregående. Den nuvarande regeringen står dock inte långt efter, i det fortsatta korståget mot terrorismen och vad annat det går att hitta på.
Vad mer ska partierna visa upp för ställningstaganden inför valet? Transfrågan och transvården har nu belysts, hur de enligt lag faktiskt inte har några rättigheter och hur vår genpool ska rensas från transpersoners gener, det har just kommit upp på det politiska bordet. Mer än dags att bekänna färg. Enbart lama ord och undanglidande fraser om nya utredningar, är vad som serveras. Socialstyrelsen ska se över om det i praktiken enligt gällande lag, ska vara tvångssterilisering eller tvångskastrering för att säkerställa fortplantningsförbudet. Ett fortplantningsförbud är detsamma som, att en persons gener inte får spridas vidare till en ny generation. En äkta genetisk rensning och inget annat.
“Det finns de som har fått igenom fastställelse med ”bara” sterilisering, och lagen som den ser ut idag kräver egentligen bara att man har ”undergått sterilisering eller av annan orsak saknar fortplantningsförmåga”, men enligt en del har sterilisering visat sig vara för osäker för att man ska kunna räkna det som att ”sakna fortplantningsförmåga”. Hur man ska tolka den lagtexten håller Socialstyrelsen på att utreda.”
Samtliga partier har mycket att förklara sig över och om, de pågående utrensningarna av minoriteter i det svenska samhället. Varför de inte tar tar aktiv ställning, tar tag och lyfter en sådan fråga. Den kanske sista kvarlevan från vår nazitid. Är vi inte ett demokratiskt land som står upp för jämstäldhet, sexuellt likaberättigande, mänskliga fri- och rättigheter och ett avståndstagande från diskriminering av minoriteter?
Intressant
Helena Von Schantz, Niklas Starow, Annika Beijbom, Niklas Starow, Amanda Brihed.
Posted in Afganistan, Amanda Brihed, Apartheid, Datalagringsdirektivet, Demokrati, Europa parlamentet, Krigsmateriel, Mänskliga Rättigheter, SWIFT, Transsexualism, Tvångssterilisering | 2 Comments »
Wednesday, June 23rd, 2010
Det finns förnekare av den svenska historien, det till trotts vad fakta talar om för oss. Nu under det stundande valet i September, filas det lite här och där för att visa sig i en bättre historisk dager. Ingen vill kännas vid de tvångssteriliseringar, som fortfarande tillämpas för minoriteter i det svenska samhället. “Det var de andra”, en inte helt okänd klyscha i den här valupptakten. Det är alltid någon annans fel, att det blev som det blev. Men ingen nu sittande eller en föredetta regeringen, borde få smita undan sitt ansvar. Det kan på inget vis ha varit en okänd faktor, inom den svenska vårdpolitiken. Tvångssteriliseringar har förekommit, under samtliga regeringar sedan förbudet infördes 1975. Det under ljudliga brösttoner.
Men det förekommer fortfarande, när det finns dokument som bevis.
Dokumentet från Socialstyrelsen, där bevis om sterilisering / kastrering föreligger för ett godkännande av det juridiska bytet, annars inget byte. Det går inte att dra sig undan från vad som föreligger och har förelegat, efter 1975 års förbud mot tvångssterilisering infördes. Har givetvis tagit del av det riktiga pergamentet och läst innantill i det, det är ett helt autentiskt dokument och ingen förfalskning. Hur sedan de olika regeringarna, tvärs över de politiska blockgränserna har agerat, eller snarare inte har agerat för att ställa tillrätta ett så pass grovt missförhållandet.
Ett annat område att hålla koll på, när det även råder missförhållanden inom narkomanvården. Där villkoras vård till missbrukare (missbruk är en sjukdom), får att få vård inom ramarna för metadonprogrammet. Skulle missbrukaren få ett återfall i sitt missbruk, kastas denne helt sonika ut ur programmet och ställs på gatan. Vad har en missbrukar då för valmöjligheter? En terapeutisk vräkning kanske, för att lära både barn och barnens föräldrar hur ett boende fungerar? (Bostad först). En inte helt human företeelse i strid med bland annat barnkonvensionen, när det finns absolut inget bevis för att terapeutiska vräkningar fungerar. Snarare det rakt motsatta. Mycket av det som förekommer, är troligen tack vare den nolltolerans vi har infört. Endamålet helgar altså medlen. Eller varför inte som Philippa Reinfeldt (M), som försökte stoppa sprutbyten i Stockholm. Sprutbyten är en erkänd metod för att förhindra smittspridning av hepatit (gulsot) och HIV/Aids bland sprutnarkomaner. Även här finns en villkorad åldersgräns, för att få ingå i sprutbytesprogrammet. Som om åldersgränser, skulle ha något med virus och smittspridning att göra. Självfallet är det enbart och inget annat än rena dumheterna. Det är dumheter vilka hjälper till, att sprida smitta och sjukdom i brukarleden.
Hur någon kan se sig själv i ögonen, tala sig varm för att underhålla en allvarlig smittspridning i samhället. Torde vara minst sagt konfundersamt, förutom måste det vara i sig olagligt. Medhjälp till allmänfarlig smittspridande verksamhet, enligt smittskyddslagen kanske. I sig en mycket intressant, men föga konstruktiv inställning. Förmodligen inte direkt rättstrygg dessutom.
Posted in Apartheid, Demokrati, HIV/AIDS, Integritet, Lag (1944:133) om kastrering, Lag 1972:119 om könsbyte, Missbruk, Mänskliga Rättigheter, Politik, SOU 2007:16, Sjukvård, Sprutbyten, Terapeutisk vräkning, Transsexualism, Tvångssterilisering | 1 Comment »
Monday, June 21st, 2010
Ja, varför kan staten sanktionera tvångssterilisering, trotts att det är mot gällande lag? Anledningen till det är att det går, när det är så lagen är formulerad. Det mest påtagliga är de personer vilka är trans / intersexuella, där har man enligt lag har villkorat en sterilitet. För att få byta könstillhörighet måste personen vara uppvisat steril och inte sparat undan könsceller, när det råder ett fortplantningsförbud för trans / intersexuela. Ett fortplantningsförbud är även det emot svensk lag, när det inte finns ett förbud för personer att ha samlag. Att ha samlag kan mycket väl innebära, att barn alstras. Ett fortplantningsförbud innebär i praktiken, att personens arvsanlag inte får spridas. Vare sig trans eller intersexuella, ska få existera enligt svenska moralnormer. Det och inget annat är vad lagstiftningen säger. Det är ett måste att stoppa och skriva om lagtexterna på ett sådant sätt, att det inte är ett villkor för att få den vård som krävs.
Vad mer kommer att behövas för att styra rätt? Givetvis behövs en politisk enighet, bakom en förändring. För närvarande ser det inte ut som om det kommer att föreligga en sådan, när partierna är fullt upptagna med sina valförberedelser och hugga varandra till flisor. Det stället för att driva en redig debatt och politik, inte bara i fråga om transfrågor men i även i andra frågor. Som det ser ut i det politiska Sverige, är det enbart statistik och gärna dagsfärsk sådan som får styra agendan. Det gynnar ingen när endamålen helgar medlen, det är enbart destruktivt. Det destruktiva får råda över humanismen (Amanda Brihed) och inga reella svar lämnas (Göran Hägglund KD), ett politiskt korrekt svar till sin egen valmanskår och partiintressen. Den senaste utredningen (SOU 2007:16). Igångsatt av den föregående regeringen förordar en villkorad kastrering, för att få vård. Inte mycket humanism där inte, även om andra påstår det motsatta (AB). En lätt historierevision kanske, för att det ska se bättre ut?
Det bästa uttalandet hittills kommer från Johan Westerholm:
“Jag tar aktivt, här och nu, avstånd från denna politik. Jag har aldrig och kommer aldrig kunna försvara en sådan politik, jag gick med i (S) 2006 och blev mer än negativt överraskad av att inte någon tagit tag i denna fråga på det sätt den förtjänar. Jag kommer att verka för vederlag för de som är drabbade för det anstår inte en demokrati av västerländskt snitt. Denna politik är en skam för den civilisation vi säger oss stå för och den kan kallas vid andra namn som rasbiologi. Denna politik dog den 6 maj 1945 och det åligger oss alla att se till att den förblir där. Död, begravd men inte bortglömd. För den kommer igen, och tecknen finns redan där men i andra skepnader.”
Du kan lugnt räkna med att vi tar dig på orden, kanske dags att leverera? Jag åtminstone tar det som ett politiskt löfte, att se till att lyfta frågan och det på allvar. Det måste bli ett slut på denna ras och apartheitpolitik, det är inte demokratiskt och anständigt att denna kvarleva från vårt nazistiska förflutna får leva kvar. Det infördes på 1930-talet och fortlever än idag, trotts att det enligt lag inte får förekomma sedan 1975. Politiska brösttoner över att vi nu har förpassat, en sådan lagstiftning till historiens mörka vrå. Men icke så, den fortlever alltså fortfarande (Lag 1944:133). Där staten kan ta sig rätten att tvångssterilisera / kastrera minoriteter i det svenska samhället, som de anser avvikande nog. Genpoolen måste fortfarande hållas ren, från skadliga gener. Vi måste på ett riktigt allvar, ta tag i dessa frågor. Det nu och inte senare.
Posted in Apartheid, HBT, Intersexualism, Lag (1944:133) om kastrering, Lag 1972:119 om könsbyte, Mänskliga Rättigheter, Norm, SOU 2007:16, Tvångssterilisering | 2 Comments »
Sunday, June 13th, 2010
Jag kan nog leva i ett normalt parförhållande, men inte med kvinnan i mitt liv. Det har den svenska staten reglerat i lag (lag 1944:133, lag 1972:119). Tack vare lagskrivningarna är min kvinna tvångssteriliserad enligt lag, för att kunna byta juridiskt kön. Det innebär även ett förbud mot fortplantning, vi kan alltså lagligen inte skaffa egna barn. Inte ens adoption kan komma i fråga, när ingen adoptionsbyrå här hemma kommer att acceptera oss som lämpliga föräldrar. Min kvinna anses inte vara en riktig människa (untermensch) och en perversion, när det företrädesvis är religiösa särintressen som hanterar adoptioner. Här borde en absolut neutral part finnas, utan några former av särintressen. Det borde inte föreligga annat än det rent juridiska och parets lämplighet som föräldrar, som den rådande inriktningen och standarden. Vad som föreligger måste nu på allvar tas upp till diskussion. När även ett rådande särintresse mycket väl kan anses föreligga hos socialminister Göran Hägglund, som den rådande partiordföranden i KD och den som ansvarar för lagstiftningen. KD har sedan tidigare en mycket skev inställning till transsexualitet, behandling och adoptioner.
“Det är inte heller en mänsklig rättighet att bli förälder och har man gjort det medvetna valet att byta kön följer också sterilitet, säger Stig Nyman.“
KD har här en avvikande inställning till adoptioner och transsexualitet, än vad de övriga allianspartierna har antagit. En viktig fråga är även hur den röd-gröna alliansen ställer sig. Det vet jag inte i dagsläget, det får framtiden utvisa.
Det står klart att det måste till en rad förändringar, för att kunna ge oss tillbaka våra mänskliga rättigheter. Att få leva som ett normalt älskande par. Inget politiskt parti har visat ett intresse för att lyfta frågan, när den är så pass kontroversiell. Med förbehåll för enskilda politiker, som kan uppvisa en mer insiktsfull inställning. Det borde vara en självklarhet, att det är de mänskliga rättigheterna som ska gälla. Inte några inskränkta religiösa, eller andra särintressen i samhället. Det måste till sådana markanta förändringar där vi bägge kan leva tillsammans och även skaffa barn, utefter samma kriterier som andra par i samhället har och tar för självklart. De kan även ta för självklart att den svenska sjukvården hjälper, när en sådan behövs vid barnlöshet. Men ett fortplantningsförbud är ett fortplantningsförbud.
Det kan inte nog understrykas hur svårt staten och lagen drabbar de som är annorlunda, annorlunda enligt lagstiftningen och den förda politiken. En ren diskriminering av en minoritet i samhället. Det bryter både mot grundlag, konvensioner och mot allt som kallas för medmänsklighet. Det kan inte nog understrykas hur de lagstadgade, de politiskt drivna motiven och de missförhållanden som råder, vilka riktas både mot mig och min kvinna. Vi bägge arbetar hårt på att förändra, vad som måste förändras. Både för vår egen skull och för andras. Det är nödvändigt att ta de stegen ut mot samhället, öppna upp och ställa alla de frågor som måste ställas. Dra upp i ljuset vad som måste åskådliggöras, annars kommer intet att inträffa, när viljan därtill inte synes vara direkt intensiv. Inget av de politiska blocken är villiga, till att ta tag i frågeställningen, ta tag i den och ifrågasätta. Det blir därmed upp till oss och våra vänner, att driva dessa frågor med de medel som står oss till handa. Här har vi bägge tur, som har både kunskap och förmågan. Vi kan göra oss hörda (Carina Boberg, Helene Svanberg) och föra fram det, men hur är det med alla de som inte kan? De förblir tysta och ohörda, fortsatt förnedrade och diskriminerade. Intressant.
Mer läsvärt:
1, 2, 3, 4, 5,
Michael Gajditza, Trollhare, Maloki, Victor Zetterman, Wonderkarin, Philip Wendahl, Trollhare, Människorättsnätverket Svart Måndag, SvD, ProjO, Michael Gajditza, Nya flickrummet, Hej Jag är Roger, Liberati, Helena von Schantz, Nakna sanningen, P2, Froby,
Posted in HBT, Lag (1944:133) om kastrering, Lag 1972:119 om könsbyte, Mänskliga Rättigheter, Politik, SOU 2007:16, Transsexualism | 1 Comment »
Sunday, June 6th, 2010
Det ser inte direkt lovande ut, för den svenska demokratiska utvecklingen. TechWorld beskriver först hur FRA faktiskt påstås arbeta, för att sedan dra slutsatsen att integritetsrörelsen är amatörer och foliehattar. När de slutsatser som dras, är i stort identiska med vad integritetsrörelsen levererat (Mark Klamberg). Vilka är de faktiska foliehattarna? Inte är det integritetsrörelsen, i vilket fall. Vad TechWorld i praktiken gör är att betrakta som dessinformation, ett inte helt ovanligt sätt att dölja fakta och vad som pågår. Genom att förlöjliga de som kritiskt granskar, inte via konkreta faktabevis. Men via rena påståenden utan en faktagrund, som bas för sina påståenden. Det ska leda läsarna i en felaktig riktning bort från den egentliga verksamheten, genom att inte ifrågasätta auktoriteter och experter från olika områden.
Genom att inte belysa på ett korrekt sätt, faller det tillbaka på den/de som sammanställt historien. Skillnaden på hur det har varit tidigare är dock stor, när vi nu har egna verktyg och distributionsnät. Vilka är publikt nåbara utan kostnad, för de som vill ta del av vad vi har att säga. Det senaste ut på planen är återigen datalagringsdirektivet och hur särintressen smyger in utökningar, vilka kan få katastrofala följdverkningar för den enskilde (Anders S. Linbäck). Kampen mot barnporren ska rättfärdiga i stort vilka kränkningar mot oss medborgare, som det går att drömma ihop. Med katastrofala följder för enskilda personer, som av misstag och utan några möjligheter till upprättelse kastas ut för vargarna. Inte bara det. Vi ska få betala för det via våra egna sparpengar, när statsmakten påstås (Per Pettersson) spara in på skattemedel och göra det billigare att implementera. På ett eller annat sätt kommer vi att få betala för kalaset, att massövervaka (Anders Lagerwall) oss själva.
På det sätt vilket vi nu ser på den demokratiska utvecklingen, går den bakåt inte framåt. Av den anledningen finns det ett stort behov, av en ny demokratirörelse. Den är idag fortfarande i sin linda, men den finns (MRN Svart Måndag). Vi kan åse hur rörelsen växer, så sakteliga mognar och utvecklas till något positivt för demokratin, de mänskliga fri- och rättigheterna. Genom att bara finnas där och beskriva vår samtid, de skeenden och processer vilka utgör våra dagliga liv och interaktion med andra. Det råder även en interaktion med vår omvärld, vilket är föga konstigt. Det senaste vilket har lyfts fram och uppmärksammats, är den nya Gazakrisen (1, 2, 3).
Våra makthavare anade föga, vad den digitala revolutionen skulle innebära. För oss medborgare, har den inneburit just en revolution. Vi kan nu bevaka våra övervakare och inte stillatigande åse deras manövrer och hemligheter, bakom våra ryggar. De kan nu inte påstå vad de vill utan diskussion, implementera vad de vill och tunnla detta via en i stort okritisk och politiskt färgfiltrerad media. Det börjar nu se annorlunda ut, både våra makthavare och media måste ta hänsyn till det nya och till de kritiska rösterna. Det kommer att behövas förändringar, om de ska överleva den nya tiden. De måste nu successivt ta hänsyn, till oss medborgare och vad vi tycker och tänker. Detta kommer inte att ske utan motstånd, när det är deras makt över oss som nu står på spel. Det är deras auktoritet som ifrågasätts, med de nya verktyg och insikter som erhålles. De vågar bara inte erkänna och rätta sig efter den nya era, som nu vecklar ut sig framför oss. Även de måste finna sig i att utvecklingen går framåt. Inte tvinga in oss i en ny medeltida borg, med den totalkontroll det medför. Eller kvarvarande antidemokratiska lagsystem, vilka borde ha förpassats till evigheten (Amanda Brihed). Det drabbar både mig och min kvinna, när vi som ett par inte har de fulla mänskliga fri- och rättigheterna. De rättigheter som alla tar för en självklarhet. Det är rättigheter som tagits ifrån oss, av lagen och kirurgens kniv. Ur alla praktiska synvinklar, utan något egentligt val. Det är ett Apartheitsystem och ska kallas för vad det är.
Posted in Apartheid, Datalagringsdirektivet, Demokrati, FRA, Integritetsdebatt, Mänskliga Rättigheter, Politik, Yttrandefrihet | 1 Comment »
